...jag vaknar och det är torsdag, återigen inser jag att jag somnat med datorn på, det är ett soligt men kyligt Usa, åtminstone bjuder inte östra sidan på särsklit många plusgrader. Jag lever vidare härborta eller jag kanske ska säga vi lever vidare, för lite så är det, vi två, jag och Denize mot världen, den här världen här borta som vi plötsligt befann oss i. Här kastades vi en ny vardag, någon annans vardag där du förvandlades till någon som ska finnas till hands.

Det är vi två mot uppkäftiga taxichaufförer, tågens avgångstider, uthyrnings systemet på Tunder Ridge ski "resort", starbucks öppettider, mot New York, parkeringen på Whole Foods, DunkinDounuts torra bagels, butiktchefen på forever 21, kylan och dygnets för få timmar. Vi slår våra tidsoptimistiska huvuden ihop, posar mot kameran i rent tidfördriv på perrongen, sedan kliver vi på tåget, lutandes mot varandra somnar vi och drömmer om solen och varm sand.

Igår, eller vänta nu iförrgår var det som vi trängde ihop oss framför laptopen i min säng med en otroligt blandad kompott av tilltugg. Det var pizza, chips, nötter och russin, dounuts, chocklad, vitaminwather, kaffe och lite av varje som vi lyckats komma över kl tio på kvällen i Norwalk. Vi såg I´m not there, och det kan nog stämma jag var inte med hela filmen eftersom jag slummrade till någon gång sådär men det jag såg gillade jag, snygg film, delvis svartvit. Inspirerad av Bob Dylans liv och sånger, absolut sevärd.

Jag tycker om en av hans låtar speciellt, och Denize jag tror han har rätt,
The answers is blowing in the wind...

På söndag ska vi se The Killers, kom till New York och häng på!

...av någon konstig anledning kom jag bara sådär att tänka på näsblod?! Jag har aldrig blödigt näsblod, funderade på om det är för att jag har en "stabil och bra näsa" och inga ytliga blodkärl? Det resonemanget låter klokt. Jag har aldrig slagit mig särsklit hårt på näsa någon gång heller när jag tänker efter, vem vet kanske är det en turnäsa jag belönats med. Näsblod är troligtvis inte så trevligt men en dag så händer det och då lovar jag att underrätta er om hur det kändes...Hur är det med era näsor, sitter dom där dom ska och så?

Hur som helst, nog med "skitsnack", jag kom just hem från Stamford, jag och Dennis tog en tripp till universitetet för att se om det hade att erbjuda de kurser vi är intresserade av att börja läsa. Vi kom till informationen där det satt en kvinna som verkat spolat ned livsgnistan på toaletten, inte särsklit entusiastiskt eller angelägen av att hjälpa oss, detta är ju visserligen ett fenomen som slutat förvåna oss här borta där det flesta, alltifrån butiksbiträden till cafepersonal är totalt noll serviceminded och ofta faktist dessutom otrevliga, som sagt det förbryllar oss inte längre men still, det är så irriterande och trist! I alla fall, Stamford universitet hade inga fotokurser alls att erbjuda vilket bla var vad vi letade efter, så kvinnan hänvisade oss till Norwalk Community Collage istället, vilket ligger precis runt hörnet från mig, så vi gör helt enkelt ett nytt försök där.

När jag satt i bilen påväg tillbaka och zappade mellan radiostationerna hörde jag rätt som det var en låt som direkt fick mig att börja le och tänka på någon väldigt speciell, nämligen min käre far...
Den här är till dig pappa och jag vet att du tycker om den, jag gillar den med och det har nynnats på den flitigt idag. Den är fin.

Landkrabbor och nyårsfirare...

Med ett försprång på sex timmar där hemma har raketerna sedan länge tystnat när det är dags att öppna champangen här borta. Hur som helst 2009 står för dörren och  snart börjar vi på ny kula igen. I huvudet spelas allt upp i revy och somvanligt förundras man över hur fort det gått, vad mycket som man varit med om och trots detta hur allt känns som igår. Förra nyåret firades i en stuga långt upp i Norrlands mörka skogar hos far och imorgon på ett glammigt hotell mitt i NYCity, vilka överrskningar livet bjuder oss på... 

Jag önska er allihopa ett riktigt gott slut och en rktigt bra start på det nya året!

Ikväll ska jag vara på lika strålande humör som den här söndagen hos Denize i Greenwich, dock tror jag att jag lämnar kockmössan på hatthyllan..:)



Jag ska även se till att tota ihop en resume över det gångna året, håll ögonen öppna!
KRAMAR / Erika <3

Håll i hatten! Tre veckor, 24 dagar återstår! my good...Visst kan jag erkänna att nervositeten börjar smyga sig på och tanken på att jag är så gott som fullbokad fram till avresan gör mig inte precis lugnare. Shit. Okej, bara ta dig samman och ta ett djupt andetag, jag är helt medveten om vad som väntar, eller hur?

Fredag idag och jag vet, jag har sagt det förut och jag säger det igen, vart tar veckodagarna vägen? Att förtälja om förra helgen är att det var länge sedan jag sovit så lite och ändå varit så pigg. Fredag : Jag+Malin+Slick=Hetare än hetast på dansgolvet. Lördag morgon, sliten, upp tidigt, tåg till stockholm. Josefin kom till stationen och mötte mig en kortis, kram och kaffe, båda aldrig tidigare så väldbehövda! :) Med buss till Lidingö, Bosön för föreläsning, därefter taxi till boende på Järdet. Time to dress up. Kvällen spenderades på Clustret, vilket är en stor festlokal, här arrangerades alltså Tele2 awards. Trerätters middag och fest inpå morgontimmarna. För övrigt kan jag hädanefter notera i mitt cv "bästa säljare mobiltbredband", hur gick det till? Hur som helst självklart kul när ens arbetsinsats uppmärksammas och belönas och som bekant, man ska sluta på topp! eller hur?

Idag var jag uppe i ottan, 06.20 väktes jag av alarmsignalen, eller snarare melodin, fiffigt det där, att när man upptäcker att det börjar bli ovanligt tungt att ta sig upp på morgonen så kan lösningen vara så enkel som att byta väkningstruddillutt, det gör faktiskt skillnad, iaf för mig. Till saken då, jag åkte 07-bussen in till stan för att träna innan jobbet, skönt tänkte jag, det är alltid lungt på gymmet såhär dags, väl på Friskis var det nästan så att det var kö till löpband och maskiner. Jag kunde i alla fall köra mina 45 min på bandet och eftersom jag hade lite tid över bestämmde jag mig för att träna lite axlar. Greppade hantlarna och det gick galant utan problem att köra i ett par minuter, men så fort jag var klar och lagt ifrån mig vikterna slog det tillbaka på mig, oooooh, jag kunde inte lyfta armarna på hela förmiddagen, helt skakis, hade nästan glömt den känslan, visseligen inte så konstigt eftersom jag inte tränat muskler på minst ett år. Måttlig träningsvärk befaras imorgon...

Denna vecka är ytteliggare göromål klara. Har beställt en årkonsumtion av linser, lagt mitt mobilabonnemang vilande och sett ut en resväska för inköp. Har även fått tid och all info kring min flight till NY!! och tid för intervju på amerikanska ambassaden. Nu kan inget gå fel, right? Vore om man skulle gå och bli dödsjuk då, men det händer inte mig, bättre immunförsvar får man leta efter...

So long gott folk...
P.s Jag vill redan nu uppmärksamma er om att en avskeds/födelsedagsfest planeras inom tre veckor :), de inbjudna kommer att kontaktas!

Ibland spårar det ur i konversationerna i Morgonpasset i P3, vilket är ett program jag alltid lyssnar på på mornarna innan jag sticker till jobbet. Programmet har många roliga inslag tycker jag, bla "introtävling" och "en ska bort". Hur som helst är det väldigt trevligt att ha som sällskap när jag käkar min fil och musli...

Jahopp, så var det snart helg igen och somvanligt har jag inte ens hunnit skriva något om den förra. Jag var alltså uppe hos far min, vilket också Linda, Fredrik och Ellen var. Helgen bestod i en hel del bilkörning eftersom jag körde större delen av den 40 mil långa sträckan både dit och hem. Massor av mys såklart och gott om tid att bara ta de lungt och ladda batterierna. Vi hann även med en sista tur med båten för att lägga nät (fångsten blev 3 stor abborrar och ett antal braxar) innan det var dags att ta upp båten för vintern och likaså bryggan. Bastubad, spelkväll, fotboll och supergod mat! Tack för en jättemysig helg allihopa!

I veckan har jag förutom att jobbat fixat och donat och kan nu bocka av fler saker på min att-göra-innan-jag-åker-lista, vilket såklart känns bra. Har även kommit på att jag måste avsluta mitt mobiltelefonabonnemang också och kom då på att jag kanske har någon form av uppsägningstid på detta?! kan ju försvåra det hela men förmodligen så löser det sig till det bästa. En digital kompaktkamera ska införskaffas, ny mobiltelefon, resväska och ev en extern hårddisk, just det, jag vill skulle väldigt gärna vilja ha nya brillor också, ojoj hur ska detta gå ihop ekonomisk för mig?!

Onsdag idag, efter jobbet mötte jag upp Emelie för en sväng på stan, det blev en ganska lång sväng som resulterade i inköp för oss båda. Jag inhandlade en jacka och en röd kofta och Em ett par svarta brallor. Sedan gick vi och satte oss på Java och käkade varma mackor och åt cheesecake och äppelkaka, efter alla godsaker blev vi supermätta, vilket inte va så konstigt och av detta slappa om bara den, och så trevligt att sitta och kura ihop sig och prata i höstmörkret.

Till helgen då? Det vankas partaj och gala, ojoj kan bli spännande och visst finns ett visst behov att uttnyttja all partyenergi som sparades in förra helgen :P!

Over and out. God natt! / E

P.s Snart kan vi börja räkna veckor Denize!

Tisdagkväll, omåttligt sötsugen, värdelös tv-tablå...

Helgen som varit bjöd på födelsedagskalas hemma hos Pernilla på fredagen med tacos, massa snacks, skönsång och en sväng om på slicken. Lördagen väntade hockey, Brynäs-Linköping med Emelie, mycket folk och grym stämmning, en match som slutade 2-0. Den sjyssta stämmningen bidrog visserligen till att jag blev aningens festsugen men jag bestämmde mig för att promenera hem och kika på film i stället, The Holiday blev det och visst är det mysigt att bara krypa ihop i sängen och bara vara för sig själv ibland. En trevlig överraskning framåt småtimmarna var när Pernilla ringde ifrån Liverpool, kändes lite konstigt när jag knappt kände igen hennes röst ibörjan, men hur som helst var det skön att höra att hon "lever".
Söndagen då?, regn, regn och lite mer regn. För att inte dagen skulle kännas alltför grå åkte jag och solade, köpte glass till mig och mor och tog det lungt, käkade lite och åkte till Läkerol arenan även denna dag och bänkade mig på en relativt tom läktare för att se Emelie och tjejerna i Brynäs damlag ge gärnet mot Leksand, och mycket riktigt vann de, dock avgjordes matchen på straffar efter förlägning, men det var kul att se dem knuffas med varandra på isen :P.

Denna vecka blir en kort arbetsvecka eftersom jag tagit ledigt på fredag för att unna mig en långhelg tillsammans med Linda, Fredrik och lilla Ellen uppe hos far och Gunilla. Sjävklart ska det bli väldigt trevligt att åka upp framförallt med tanke på att det var midsommar jag var där senast och det är ju en evighet sedan. Så till helgen bli det mest avkoppling, njuta så mycket som möjligt helt enkelt och försöka koppla bort tanken på att det inte blir så mycket mer av den varan framöver..

Blazzzblabla zzzzzzzz, nä nu orkar jag inte alls skriva någonting mer, just nu tycks tankarna vilja flyga all världens väg. Ett efterlängtat samtal från Greenwich, CT fick jag också alldeles nyss, och jag vill bara drömma mig bort, långt bort. Ojoj Denize... jag finner inga ord, men att få prata med dig ikväll gjorde verkligen min dag. Hang in there, jag kommer!

Läggdags, so long.
Cheers / E

...sommarkänslor, midsommarhelgen i Osele 2008.

Att tiden kunde gå fort trots att man går och längtar trodde jag inte och vid det här laget har jag nästan slutat förundras över hur dagarna springer iväg. Hösten är utan tvekan här och det märks inte minst på att det blir mörkare varje dag. Det känns ganska overkligt att tänka på att då dygnen är som allra mörkast här hemma befinner jag mig, i en vardag helt annan än denna, i en helt ny kultur och i ett land som förmodligen kommer få mig att känna mig ganska lite på jorden, det innebär inte att det kommer föra med sig något negativt utan det är ju lite det som är grejen, det handlar om att lämna vardagen här och möta något helt nytt. Förväntningarna liksom alla förhoppningar och mål är många, men visst är det så, jag har ju inte en aning om hur mitt liv kommer se ut om lite dyrgt en månad. Längtan behöver jag ju knappast nämna, ni vet hur sånt känns...

Dagarn känns kortare nu när mörkret lägger sig vid sju tiden. När jag sätter mig på bussen efter att ha tränat är jag för det mesta helt slut men liksom på det där sköna sättet, utmattad men avslappnad, älskar att känna den känslan när jag vet att jag bara kan komma hem och ta det lungt resten av kvällen.

Helgen då? Fest? Utgång? Båda kan jag bocka av. Men självklart var det framförallt umgänget som förgyllde både kvällarna. Fredagen bjöd Jossi på hemgjord pizza och sedan ändade hon, jag, Pillis och Emilia upp på Slick. Lördagen träffades jag, Emelie och Karin för en fika på Waynes och sedan en sväng på stan på förmiddagen. Vid 20-tiden cyklade jag och Emelie till Olsbacka och hem till Pernilla för lite förfest och för att inte bli långrandig kan jag bara säga att den här lördagen sammanfattar jag som en riktigt GULDkväll, detta för att det inte är ofta man får tillfälle att supa Em under bordet och ja, vi spårade men vi var minsann på topp långt inpå småtimmarna, tack för en skitkul kväll! För att förtydliga - Guldkvällar är sådana som är något utöver det vanliga och de återkommer inte alltför ofta och det är väl kanske det som gör dem så speciella , men jag vill hinna med minst en till sådan innan jag åker... 

Så till något annat, jag har gått och blivit aningens känslig(?!) den senaste tiden, sedan Denize for iväg för lite mer än en vecka sedan tänker jag allt oftare på att allt med Usa kommer blir en så stor grej och vad det kommer innebära och då blir jag skitlätt sentimental och det är ju nästan löjligt men ibland är det skönt att bara låta det komma, fast jag egentligen inte riktigt vet vad jag har att bli vek för.
Överhuvudtaget tycker jag känslor och nostalgi överväldigar något så otroligt, som en låt som innehåller allt, en låt som direkt tar dig tillbaka till ett speciellt ögonblick, den ger dig sådan starka minnesfalshbacks att du måste stanna upp och förundras över hur det är möjligt. Är det bara jag eller är detta ett vanligt fenomen?

Nu har klockan blivit mycket igen och jag måste verkligen bli bättre på att komma i säng om kvällarna, punkt slut!

God natt gott folk...

Minst sagt ordentlig skärpning från min sidan nu! Det var mer än två veckor sedan det tidigare inlägget och jag gör ett nytt försöka att bryta det dåliga mönstret.
Så ännu en gång har jag dragit på mig en hel del att underrätta er om, en bidragande faktor till att jag drar mig för att blogga är att jag inser att inlägget kommer bli A4 långt, som förmodligen även detta när jag sätter igång.

Men innan orden börjar flöda vill jag tala om att det finns två alldeles speciella tjejer, två för mig så värdefulla vänner, båda håller jag väldigt varmt om hjärtat, tack för att ni finns!

Stockholmhelg 5-7 september
Sist jag skrev hade jag dragit på mig en rejäl förkylning, och inte förrän för några dagar sedan kände jag mig riktigt pigg, detta efter en KaniJangkur, överkonsumtion av nässpräy, alvedon och ett antal olika sorters halstabletter. Hur som helst bjöd förra helgen på en hel del trevligheter i Stockholm, kände mig ganska rastlös och efter ett infall bestämmde jag mig helt enkelt för att ta tåget till huvudstaden. Åkte till Bromma och Josefin hämtade mig med bilden vid tunnelbanan, käkade en liten lätt lunch och sedan tunnelbanan till stan. Eftersom jag kände att min ekonomi var rätt stabil såg jag fram emot att inhandla diverse "nödvändigheter". Men efter att ha avverkat Monki, Weekday, Zara, Top Shop, Beyond Retro, Adidas, Indiska, ett antal HM butiket, Carlings ja i princip varenda butik i vår smak, plus ett fler tal skobutiker och inte hittat ett enda dugg, inte lyckats med ett enda inköp...så, ja ni förstår, gav jag upp eller i alla fall nästan, i ren förtvivlan tröstade jag mig med lite acccecoarer, ett halsband och ett armband.
Middagen käkade vi på La Rose, Pestopasta belv det för Josefin och bakpotatis med skagenröra för mig. Denize och Malin tittade förbi och efter en stund lämnade vi dom och fortsatte med den omöjlliga shoppingen. Det är ett mysiterium det där egentligen, när du har bestämmt dig för att hitta något och dessutom har pengar att spendera så tycks det totalt omöjligt och så vise versa, när du är luspank verkar allt vilja flytta in i din garderob, så är det alltid. 

Framåt 19-tiden då vi planerat biobesök mötte vi upp Denize igen. Barnhemmet eller El Orfanato som är oginaltiteln blev det, en spanskproducerad film placerad under genren skräck, vilket kunde omdiskuteras, och den första rysare jag sett med lyckligt slut?! Men intresseant handling och tillräckligt bra för att jag ska rekommendera den.

På lördagen lagade vi smarrig tackos till middag. Sedan mätta och omstylade promenerade vi till tunnelbanan ,och jag, faktiskt i ett par nyinköpta svart/rosa skor från vagabond (första riktiga fyndet från tidigare på dagen). Det vankades hur som helst lite partaj, därefter utgång. Var på ett riktigt toppenställe på kungsgatan, Fasching, soulclub, grymt dansvänlig musik nonstop! Om ni inte redan varit där så tycker jag verkligen ni ska gå dit!

Söndagen var otoligt seg. Marit kom förbi och vi käkade en sen brunch och kröp sedan ihop i soffan och såg Into the Wild, en film över min förväntan, riktigt bra story, skådespelare och soundtrack, ni som sett den känner igen den här...

Jaha, det där var förra helgen... (Med risk för att drabbas av skrivkramp tänker jag fatta mig lite kort resterande delen av inlägget, vilket jag inte tror ni har något emot.) ...sedan väntade en vecka då jag kunde beta av en hel del på "att-göra-listan" bla Fixa nytt pass, boka hälsoundersökning, inbetalning till rikspolisstyrerlsen för utdrag ur belastningsregistret, skicka in personlighetstest till CCAP med mera. En trevlig "au pair-fika" (den nya grejen) med Denize, tv/tv-spels-kväll hos Mattias och middag på Churt Street med två ur sf-gänget hanns också med. På fredagen grattades både Josefin och Jonas som fyllt år och även denna fredag blev det film i biomörkret, jag, Denize och Emelie såg nämligen Patrik 1,5 som också hade premiär denna kväll, en film som ska utmana svenska folkets fördomar och visstt gör den det på ett väldigt charmigt sätt.

Lördag: GRATTIS JOSEFIN! Födelsedagsfest i lite mindre upplaga, snacks, snittar, vin, mysigt och rätt lugn stämmning ända till det var av ut i dimman, eftersom vi var lite sent ute var kön utanför Slick alldeles för enom för att vi skulle ha tålamod att stå där så det blev än en gång Goya, som tur var fyllda lokaler. Hur kvällen artade sig vidare tror jag jag skippar att gå in på.

Jag vaknade hur som helst inte i Josefins säng där jag la mig utan på en stol framför deras dator med huvudet på skrivbordet, varför jag somande där är det nog ingen som vet, men att det inte var särskligt bekvämt är en sak som är säker.
Frukost och Idol-repris, därefter hem och efter att jag väckt hjärnan ur bakiskoman, gjorde jag en hel del nytta, tog hand om tvätt, städade och krattade lite ute på gården, belönades senare med tre små rätter som mamma köpte hem till oss, kyckling och jordnötsås, biff med bambuskott och friterade räkor! Precis vad som behövdes för att förgylla söndagskvällen!

Den är tjejen fick oss att fälla tårar den här söndagsmorgonen och jag tror knappast vi är ensamma om att få gåshud av hennes röst. Här är hela hennes audition. (Kvaliten är betydligt bättre än det ser ut i stillbilden)



Så var det måndag och ny vecka ingen. Dagens infall, av den positiva sorten, eller infall ska jag väl inte säga, det var faktiskt ganska planerat, hur det än må vara köpte jag ett månadskort på Friskis&Svettis. Körde intervalllöpning på band i 60 min! Nu blir det en hel del träning framöver, tänken är att jag ska vara fit for fight när det bär av till US, då det antaglien blir till att orka jaga barn dagarn långa. Visserligen är det väl inte det som främst är syftet utan att bara ta hand om hälsan och återuppta att underhålla konditionen igen.

Nu är det hög tid för mig att sätta punkt och till dig om läste hela inlägget kan jag bara gratulera, du överlevde!
För allas bästa ska jag verkligen försöka uppdatera mer regelbundet! Men några dagar får ni nog hålla tillgodo med detta mastodontinlägg.

Ta hand om er mina vänner.
Sängen väntar, God natt!