Hallå där, hur mår ni därhemma?

Själv är jag ganska nyligen hemkommen från Stamford, jag och Denize var på ytteligare en sen bio. Denna gång blev det Cadillac Records, fick köra uteslutnings metoden då vi sett de flesta filmer som visas just nu och alla premiärer kommer efter jul. Killen i kassan hade inte mycket till rekomendationer att komma med och verkade förövrigt inte ha något vidare filmintresse heller. Hur som helst var detta en film som bjöd på en hel del sköna toner.. Beyonce Knowles spelar den pundade bluessångerska Etta James och nog för att Beyonce inte är någon hos mig topplistad sångerska/skådespelerska så måste jag säga att hon verkligen tog rollen på allvar. 
I denna berättelse om sex, våld, raser och rock n' roll i 1950-talets Chicago får vi förutom Etta James följa några av USA's musiklegender som bl.a. Muddy Waters, Leonard Chess, Little Walter and Howlin' Wolf, Chuck Berry och deras spännande, men turbulenta liv. Att rekomendera?, jodå visst är den sevärd allt.

Nu kan jag i alla fall efter den senaste veckan absolut säga, trots mina tidigare tvivel, att jag känner julstämmningen, visserligen inte som om jag vore hemma men det duger fint ändå.  I och med det tänker jag bla. utnämna mig och Denize till mästersockerbagare. Vi två som efter bak ända fram till midnatt hade åtadkommit både pepparkakor OCH lussekatter, att tillägga var att vi körde med rent mjöl i påsen (den du:P) ända från start, inga färdigköpta degar eller smetmixar här inte! Visst hjälpte glöggen till att hålla oss på bästa bakhumör hela kvällen igenom men det hör ju till, bäst av allt - resultatet så gott som oslagbart! Bara titta här...



Mot slutet blev vi något förslappade men det gjorde ingeting eftersom humorn höll sig i toppform somvanligt, grymma quotes finns på lager...

Det där var allt för nu men helgen har mer att förtälja, håll utkik.
Later friends!