Wordpress.com
Berg vs Hasselvall
så till en helt annan sak...
Jag har två fina vänner. Josefin och Denize heter dom. Jag är inte hos någon av dem, nä inte ens i närheten, det kan jag tycka är jobbigt ibland. Därför som min födelsedagspresent till mig själv, tänkte jag köpa mig en tågbiljett och far ned till Stockholm och hälsa på dem. När jag ändå är i storstan blir det också ett besök på fotomässan i Älvsjö. Har ni vägarna förbi tycker jag definitivt inte ni ska missa eventet.
Låten nedan vill jag tillägna flickorna. Ni gillar låten liksom mannen som sjunger.
In Sundsvall town..
Jag och en påse naturgodis
En hyllning till sommarens eskapader
För en vecka sedan flyttade jag till Sundsvall. Började på Bildjornalistutbildningen. Lite drygt sju dagar har passerat, mitt hjärta har slagit extraslag under den första insparksveckan. Andra veckan har inletts med dataintroduktion. Jag är pank, lider av närlingsbrist och en smärre förkylning men kan inte ens komma på tanken att klaga, jag är precis där jag vill vara!
Nu ska jag ge er kompensation för det långa blogguppehållet och visa er vad jag har gjort de senaste veckorna som förövrigt också varit fantastiska, för övrigt väldigt sommriga, mycket trevliga och förståss spenderats med människor jag tycker mycket om. För att undvika förvirring börjar vi med min långhelg hos Clara i Karlstad.
Så Gävle förståss..
En vecka i Göteborg, Way out west.
och till sist Stockholm..
MY NAME IS GERALDINE
U ppdaterade designen i hopp om att blogglusten vaknar till liv igen, kan nog funka. Testa du med!
Det vesäntliga då, kort. Antagnen till Bildjournalistprogrammet, Mittuniversitetet. Flyttar till lägenhet i Sundsvall, Köpmangatan, bara min, tillträde 1 augusti. Tar semester. Åker till far med Josefin imorgon.
Till Clara i Karlstad därefter. GOTLAND? Sthlm. Göteborg och Way out West i slutet av kommande månad. Popaganda(?) innan flytten och terminsstarten 31 aug.
So far that´s it.
Glasvegas. Insåg sent om sides, efter biljettköpet att de ju också finns med i
utbudet på Way out west i år. Det gillas starkt.
.
Here's to you Mrs Midsummer
Planerna för årets midsommar såg egentligen lite annorlunda ut och tänken var att vi skulle spendera helgen i Osele, den har gången hade vi blivit fler än vanligt och både Josefin och Denize var inbjudna, D har inte än varit där och för Josefin var det flera år sedan, jag såg väldigt mycket fram emot att få fira där uppe. Men när pappa nyligen diagnostiserats med Myelom, skelettcancer ändrades ju planerna ganska hastigt då han blev inlagd på Huddinge sjukhus. Beskedet om cancer var det värsta vi kunde få och egentligen har jag nog inte acccepterat det än. Vi var och hälsade på honom i lördags och vem skulle kunna ana att han var cancersjuk?! Pappa har alltid varit en riktig kämpe och envis som ett bi och jag imponeras verkligen över hur stark han varit i detta. Han var så pigg att han blev utskriven över midsommar och kunde fira den med nubbe och sill han med, de ni!
Midsommarhelgen har sjävklart bjudit på en hel massa god mat både fredag och lördag, snapsvisor, myggbett och dans runt midsommarstången förståss.
Kort och gott en strålande helg och jag tror jag avslutar den med en kopp te..
Pappa
I know great people
NI förgyller min tillvaro och gör min otroligt glad!
En blandad kompott, inte hundra procent rätt inbördes ordning. Hur som helst. Valborg i Uppsala och så förra helgens sthlm häng, Millas 23-årsfest, Balkongmys hos bonus syster och Fredrik, Ellen och plutten Viggo, picknick på Djurgården och så lite studsmatta. Denna helg väntar förhoppningsvis fint väder och fler trevligheter.
ENJOY. Life is just great with these people.
Have you seen me lately?
Översvämmning igen, för långt uppehåll mellan uppdateringarna. Alltid lika svårt att börja nytt inlägg.
Anyway. Sweeeeden, I'm back early.
Även om bloggen gjorde en kraschlandning och behövde några veckor att ställa om sig till svensk tid och teknik kan jag meddela att jag och 60 kg bagage flög in över Stockholm utan en skråma. Detta efter en flygresa som så gott som ruinerade mig i överviktskostnader och lämnade efter sig blåsor i händerna och träningsverk i armarna efter att jag släpat två stenblock till resväskor från NY till Dublin, Dublin till Skavsta och Stockholm till Gävle.
Bror blev det första fina återseendet, därefter Josefin, mamma, pappa och sedan har det bara fortsatt och många av er hade ju faktiskt inte någon aning om att jag kommit hem och förbryllat frågat mig vad gör du hemma, vad hände?
och jag har frågat mig själv detsamma.
...men long story "short"
Reaktionen när jag berättade att jag en tid övervägt att "säga upp mig" blev inte den mardröm jag oroat mig för utan accepterades och no hard feelings what so ever uppstod. Efter detta fick familjen en match med en ny tjej från Brasilien och vi kom tillsammans överens om att jag skulle jobba fram till och med månadsskiftet april-maj. Mitt schema förändrades inte och relationen med föräldrarna var precis som tidigare. Att alltihop skulle gå smärtfritt till var ju bara som det verkade till en början, det gick någon vecka, firade pappas fördelsedag i NY och onsdagen därefter hade jag plötsligt jobbat min sista dag.
Sista samtalet med mamman. Iskallt. Jorden försvinner under fötterna. Får inte fram ett endaste ord. Allting kraschar på en sekund och efteråt en märklig känsla av tomhet.
Den kvällen kom D och hämtade mig. Åkte tillbaka dagen efter sa hejdå och kramade om knattarna, mina små vildar, som de får mig att le när jag tänker på dem, och saknaden sen...fy. Spenderade sista helgen i Greenwich tillsammans med D och familjen på Ashton Drive. Av någon anledning så kändes allt jag gjorde som "sista gången". En sista utekväll med Clara i NYC, en sista kaffe på SB, en sista taxifärd i en Yellow cab, en sista tur på 95 interstate highway och Merrit parkway, en sista sväng på Stamford mall, sista besök på WallMart, StopnShop och Whole Foods, en sista tågfärd med metro-north, en sista promenad i Central Park och en sista lunch på Greenwich Ave...Troligtvis kommer jag ju till Usa fler gånger i livet men det sista dagarna var, hur ska jag säga, så laddade med vemod, lika mycket med lycka.
På måndagen skjutsade D mig till tågstationen. Hade jag stannat upp i en sekund där jag var i full färd att få på väskorna på tåget hade tårarna kommit. Jag lämnade Norwalk, Greenwich och New York, ett halvår i us bakom mig.
.One for Sorrow two for Joy.
Igår var det precis tre veckor sedan jag landade utanför Stockholm och var plötsligt hemma.
Hittills har Scchweeden bjudit på riktig och riktigt god mat, no more macaronies n'cheese, no more flaskvatten, no more fat-free milk eller smör på sprutflaska. Normala avstånd, du kan faktiskt ta dig någonstan utan bil och med två ben. Konsum inget StopnShop. Bankomater du går framtill inga fler drivethrough. Gävles Slick City inte NYC's Webster Hall. Valborgsfirande i Uppsala med Milla och Josefin och baginbox inte i Norwalk med collagekids och beer pong. Inga fler tidiga morgontåg från Grand Central istället nattbussar från Rådhustorget.
Well, well jag är hemma.
Vi ses.
Bilder från Uppsala och diverse kommer inom kort.
Blue jeans baby
Tänkte försöka fatta mig kort, eftersom jag och D ska sätta oss på takterassen titta på stjärnhimmeln en stund innan vi lägger oss så nog om besöket på TJ Maxx.
Jag vill ju förståss berätta för er att förra helgen kunde inte blivit bättre detta eftersom vi firade pappas födelsedag i NY. Pappa, Gunilla, Jag, Denize, John, Heather och kidsen, allihopa bodde vi på Le Parker Meridien hotell två kvarter från Central Park. Utsikten från 39:e våningen var rätt så svindlande kan jag säga. Det blev glassiga frukostar och middagar helgen igenom och en krogsvägn hann vi också med. TACK till alla för en väldigt trevlig helg tillsammans.
För övrigt ligger läget trots några tråkiga omständigheter under veckan, bra. Mina hemfärdsplaner förändrades ganska hastigt men det går jag inte in på vidare här, men just nu bor jag tillsammans med D i hennes rum på tredje våningen på Ashton Dr.
Jag ska se till att det dyker upp bilder från helgen, just hang in there, vill bara försöka samla ihop mig själv och fem månader i Usa i två stora resväskor först, låter kankse omöjligt, men det kommer gå.
The scent of summer in NYcity
Jag är väldigt trött men väldigt nöjd efter att ha spenderat en helg tillsammans med två fina flickor. Clara fredag/lördag och Denize lördag/söndag.
Detta har hänt:
Fredag
Clara fyllde 20
Åkte in till NY
Började födelsedagsfirandet med två öl
Käk och findrika på Schillers
Letade efter någon chill bar
Träffade två dudes
Hamnade på en random clubb
Trallade lite på stadens gator
Med bil tillbaka till CT
Tvåmansefterfest på Claras rum
Någon somnade på golvet?!
Lördag
Huvudvärk
Starbucks
Städning
Middag
Denize kom hit
Tur nr 2 till NY
Stressa till tåget, hann med tåget!
Framme, köpte Mike's
Till Union Square och sen..
Webster Hall fram till stängning kl 4
Spenderade natten(vad som var kvar av den) i Chelsea
Söndag
Strålande sol
Kaffe och bagel
Central Park, barfota och i bara t-shirt upptill!
Införskaffade sandaler
Sallad på Fridays
5 ave, mjukglass med tuttifruttiströssel
Tåget hem
Kaffe
Tur till standen
Kollade in golfbanan
För sent för film, lyssnade på P3 webbradio
Läggdags?!
Det är så fint när det är fint! Tack ni båda!
Snabba brillor och startkablar...
Vet ni vad jag längtade efter potatis idag?! Potatissallad. Mer sugen på att sätta i mig några skedar av en sån röran hellre än att sitta framför den här skärmen just nu men eftersom en ganska händelserik helg och ytteligare två dagar har passerat så tror jag att det är dags för en update.
I sista sekund slängde jag och Denize oss på sista tåget till NY och fredagskvällen resluterade i ett antal timmar på dansgolvet på M2. Lördag, kanonväder, dock spenderades hela förmiddagen i bilen pga helt urladdat bilbatteri, middagen stod D för och sedan kollade vi på MILK, en film som ni absolut inte ska missa. Helgens andra tur till NY på söndagen, med min nyfynna vän Clara. Trots mulet väder hade vi väldigt trevligt. Dagen fick dock en något svettig avslutning när vi insåg efter att ha frågat en uteliggare om vägen att vi blivit lurade, dessutom också på en dollar! och fick springa i motvind till Grand central. Uteliggare tycker jag oftas synd om men den här gången blev jag riktigt irriterad när vi till råga på allt missade tåget. "Vi skulle ha letat upp honom och rånat honom på hans guldtänder!"
Igår var planen att jag och D skulle bowla men istället hamnade vi på en mysig bar i SoNo. Det blev Balyiescoffe och glada skratt. Ikväll har Malin varit här, det blev film och halvbrända popcorn. Har ni gjort den förut? Fem sekunder för länge i micron och så plockar man ut en klump med svarta popcorn ur påsen...not nice!
P.s I dag var det ac som gällde i bilen, det strålade om den här dagen!'
Mina glassätande små knoddar. Premiär på stranden i fredags.
This post might give a taste of paradise...
Detta skulle kunna ha varit vilken charterresa som helst men genom att bo på hostel, leva billigt och inte behöva rätta dig efter någon annan än sig själv, gjorde att jag fick ut så mycket mer av den här resan. Nu strosade jag ju visserligen inte runt som en enstöring själv hela veckan (men ni hajjar min poäng?!) utan stötte ihop med chicksen, Lisa, Emilia, Denize och Jenny av en slump i shoppingstråket inne på American Apprel redan på lördagen, säger ju också en hel del om hur stort Playa del Carmen är också eftersom jag inte hade en aning om var de höll hus just då. Hur som helst, planen var att mötas upp på söndagen men det blev en dag tidigare. Middag, tacostacotaco (det mexikanska käket är inte jätteäkligt, konstaterade jag ganska snabbt) och födelsedagspartaj hemma hos Petter på Playas mysigaste takterass den kvällen.
De kommande dagarna var hårt och slitsamt chill-liv, utflyckter till vita stränder och turkost hav. Palmer, färsk tropisk frukt, solbränd hud, ingen klocka att skynda efter och när ditt enda problem är att din handduk är full av sand när du kommer upp ur vattnet det är då du inser hur bra du har det, jag vet inte med er men sånt ger i alla fall mig rysningar.
När jag ligger här och tittar på bilderna från och ser tillbaka på den har oväntade och ganska oplanerade trippen kan jag bara sammanfatta det såhär, ta det lungt i, Mexico är tiden knappast det största bekymmret och som vi sagt så många gånger tidigare Mañana Mañana!
Som ni ser, ganska otrevliga miljöer, stressade människor och inte en skymt av solen. Paradiset är rätt jobbigt sådär...
MEEXICOO!
Solen varme, sanden ar vit, vattnet ar turkost och jag kunde inte ma battre!
P.s Mor och far, forlat att jag inte sa nagot tidigare, hastigt och lustig dok det upp, oroa er ikke, hor av mig nar jag ar tillbaka i us. Funkar aven att ringa somvanligt!
PUSSnKRAM
A stroll in the park, semlor and some beer pong
Att hitta rätt ingredienser och ha tålamod att låta degen jäsa - lite si och så med det måste jag säga, men semlor blev det i alla fall, kanske inte de snyggaste ni sett, men som med så mycket annat, det är insidan som räknas!
Beer pong, ett antal plastmuggar placeras ut och fylls med en skvätt öl och så behövs två pingisbollar, resten får ni fundera ut själva - i lördags gav jag i alla fall denna sport en ärlig changs, jag kan väl inte säga att jag är något proffs, men jäkligt kul är det.
Vädret det senaste dagarna har bjudit på de flesta typer av nederbörd men helgen var otoligt fin, vi drack Ben&Jerrys milkshakes i solen och när jag promenerade runt Oak Hills i söndag hade jag bara shorts och linne, de ni!
Fick efterfrågan om bilder på omgivningen etc. Här har ni mitt sovrum.
Där på sängen sitter jag just nu.
Tisdag - Idag var jag som en litet barn i en godisaffär. Och verkligen så känndes det, på förmiddagen åkte jag till Scandia food and gifts, vilket är en liten men välfylld butik bara 10 min härifrån som säljer alltifrån grytlappar med dalahästar på till Kalles kaviar och digestive. Jag har varit där en gång tidigare innan jul och var tvungen att åka dit igen eftersom det ryktades att de hade fått in L Ö S G O D I S ! För det första existerar inte den typen av självplock här och för det andra smakar Herseys (typ motsvarigheten till Marabou) som något du skulle kunna jämföra med julkalenderchockladen, billigt och liksom inte riktigt helt hundra. Hur som helst gick jag runt ett varv bara för att titta sen öste jag ihop en mix av dumlekolor, fiskar, colaflaskor, marieanne, japp, gelehallon och daim, en 100g marabou gräddnougat blev det också. Jag tror det tog fem minuter för mig att äta upp den.
Tyckte det var rätt kul att det stod "mixed godis" på ettiketen också.
Föresten en annan sak som dök upp på schemat, som det ser ut landar jag i
C a n c ú n, M E X I C O på torsdag eftermiddag, mer info om det kommer.
Later friends...
Losing touch...
En lång natt i NY igår, med Pernilla och Hanna. Hanna åker hem till Sverige på torsdag.
Idag är det lördag. Idag är det trötthet, trötthet i kroppen och lika så i knoppen. Idag är det saknad, saknad i hjärtat, saknad av det mesta och saknad av de flesta. Idag är det sista februari och i morgon indels ny månad, ytteligare en månad...
Idag funderas det igen, på det grönare gräset, om att vilja vara där du inte är, och det tas upp på fler håll, jag är tydligen inte ensam.
Idag bjöd på en solig förmiddag och jag drack frukt smoothies.
Idag kanske jag lyssnar på Day and Age om och om igen ända tills jag somnar om jag inte pallrar mig iväg och äter sushi med Malin, Linn och Emma, vi får se...
Nedan, lite mer fint att vila ögonen på.
Visste ni att i Barca är himmlen lila?! Åk dit får ni se.
Over and out, look out for a boy scout.
Annapolis, Washington, Barcelona
En presidentvilla, några grabbar i navyuniforms och så de spanska palmerna och en skvätt Sangria.
En hyrd Chevrolet tog mig och D fram och tillbaka till Annapolis förra helgen, en 520 miles roadtrip och säkert dubbelt så många bilder tagna, en sväg på outlet i Pennsylvania och några Budlight lime på fredagen, en lördag med tacos och barhäng och en söndag i Washington och Georgetown. Att vi sov på luftmadrass samtliga nätter denna helg gjorde då inte mig något alls jag sover som en stock oavsett underlag. Det var en toppenhelg hos John och Heather och nog tog det allt emot att sätta sig i bilen och styra kosa hem mot Connecticut på måndagen, men det var ju bara att bita ihop och räkna till tio så var man i Barcelona för värre än så var det ju inte, ett dygn i Norwalk och på tisdagen satt jag på ett plan mot Spanien.
Barcelona är precis lika fint som jag minns det när jag var här 2001 (rätta mig om jag har fel pappa). Här bor vi i en hyrd nyrenovrad lägenhet med ballkong ut mot en smal gränd och inte mer än fem minutern promenad till La Ramblan. Igår var vi till Tibidabo, vilket är ett 532 meter högt berg och halvvägs upp ligger en stor katedral och en nöjespark. Hit upp gick vi nästan hela vägen och sista biten tog vi the funicular ,en bergbana som går utanpå berget. Utsikten går inte av för hakkor eftersom detta är den högst belägna platsen i Barcelona. Sedan har jag mest strosat runt för mig själv, det är så mysigt att bara titta på folk, stanna och plåta en pal och ta det lilla lugna. Så har jag ju träffat Karin också som både har bosatt sig, jobbar och har skaffat sig pojkvän här, hon har visat mig shoppingstråken, deras lägenhet och så har vi sörplat Sangria och en och annan öl på stranden.
Hur var det med vädret sen då? Rapporterna lovade inte mer än 13 plus men jag kan meddela att första kvällen kl sex hade vi minsann +20, jacka behöver man inte ens fundera på, det är toppen!
På måndag bär det av tillbaka till the states igen, underbart är kort, så jag passar på...
Det var allt för nu, so long.
Fiskmås, en fågel som tillhör familjen måsar och trutar
Hej, det går vägen nu och på fredag ger vi oss ut på roadtrip. Det går alltså inte på räls utan antingen rullar vi iväg i en Volvo eller en skumpig Ford. Jag fick ledigt på fredag så vi sticker så tidigt vi kan för att slippa rusningstrafiken i NY . Ladda med bra musik i högtalarna och inte att glömma färdkost. Turen går mot Wasington och vidare ned mot Anapolis. Får se vilka stopp vi gör på vägen...
En liten inflikare, vad tycker ni om det nya? Förhoppningsvis syns det att jag bytt header och profilbild. Jag är inte helt nöjd själv men jag lämnar det såhär just nu.
Tisdag, dagen började med blåbärsscones och icecoffe på Barens n' nobels, allt rullade på somvanligt. Jobbade till halv 8 och åkte direkt till gymmet i New Cannan efteråt. Ser ju till att utnyttja de båda fria gymmedlemsskapen jag har tillgång till här, inte illa eller hur? Det andra gymmet ligger här i Norwalk där Bea har simmning två gånger i veckan, numera skjutsar jag henne dit och medan hon kör simtag i poolen svettas jag på löpbandet. Föredrar hur som helst det förstnämnda som också är större och fräschare. När jag kom dit den här kvällen insåg jag snabbt att på säkert 12 av de 14 teveapparater visades en och samma sänding med Obama. och frågan är väl egentligen var han inte syns? och titta här, vad sägs som den här super söta Obama-dockan, några spekulanter? för 20$ kan den bli din!
En väldigt kort sammanfattning av helgen. Filmkväll (Stoned) fredag. Promenad Central Park, vin, och barhäng med Australienargrabbarna lördag. Huvudvärk och Thaimat söndag. Bortsett från promenaden hängde vi, jag och D ut större delen av helgen. Vi frågar oss igen, vad vore vi och vad gjore vi utan den andre?
Jag ligger en del efter med bilduppdateringen (igen), några bilder från förra helgen kommer här...
Den stora bilden ovan finns det en ganska kul historia bakom, jag tog den i Soho när jag stod och väntade på att D skulle komma med tunnelbanan, ni ser lycktstolpen, jag var helt övertygad om att det var en liten fiskmåsrakkare som satt där uppe men nejdå, det är ju en övervakningskamera, är det bara jag, eller skulle det inte ha känts lite mer "naturligt" om det vore en fågel?! Efter att den bilden togs, medan jag väntade, gick jag och köpte brända jordnötter?! (i tron om att det var brända mandlar) och blev i samma stund "påhoppad" av en amerikan i oversized skinnjacka och pimpiga örhängen som insisterade på att jag skulle satsa på modellbranschen. Liknande hade hänt D när hon var på väg för att möta mig, det händer då och då det där, står du själv och ser ut att inte ha något för dig tycker folk här om att bryta in, man får helt enkelt så gått det går se upptagen ut om man vill undvika att någon (för det mesta skum typ) tar sig friheten att börja konversera...
Vad mer då? Denize fyllde ju år också, 22 år blev hon, det firades med skumpa, massa mat och så bakade vi några sånna här, vad ni nu väljer att kallade dem...
Nästa tidag gott folk, åker jag till Barcelona, resa kom som en överraskning då Toni ringde mig när jag satt i bilen påväg hem till D och frågade mig om jag tyckte det var okej?! En betald resa till Barca en vecka, behövde jag ens tänka efter där tror ni? Det blir ett återseende av en av det härligaste europiska städer jag besökt, förhoppningsvis får jag träffa Karin också som flyttade dit ungefär samtidigt som jag åkte hit...Jag måste säga att jag är rätt nöjd.
Vi säger väl så tror jag. Vi hörs.
När tandkrämen tar slut...
I natt fick vi 2-3 inces snö, vilket väl ungefär är lite mer än en decimeter. Hela dagen har det öst ned snöblandat regn. Vi var ut en stund på förmiddagen, jag hann bygga en snölyckta sedan var jag genomblöt. Jag börjar bli van med att skolan är stängd så fort det kommer ett större snöfall, detta kallar de för "snow day" och då är det ungefär som om det vore livsfarligt för barn att vistas utomhus. Försöker minnas hur ofta det inträffade under de år jag gått i skolan, och jo snökaoset 98 då var vi lediga ett par dagar, för att vi bokstavligt talat var insönade! Här blir folk som förvånade och liksom handikappade när de kommer lite mer snö än vanligt och ändå är vinterdäck inte något särsklit förekommande?!
Jag börjar blir van med att folk kör med helljuset på så fort det börjar skymma och paraktiskt taget aldrig bländar av vid möte. Jag är van vid att svänga höger trots stoppljuset visar rött. Jag är van vid att inte skiva osten förhand med en vanlig osthyvel, för de har ingen, utan köper såklart färdigskivat. Jag har vant mig vid att allt ifrån matvaror till hudlotion endast finns i super stora förpackningar. Jag förvånas inte längre över allt slöseri, att allt måste vara inplastat, inplastat och inplastat och så ett lager till med plast. Att det finns flytande smör att hälla över dina popcorn när du går på bio är inte något konstigt längre, jag menar fett kan man väll aldrig få för mycket av?. Jag är van vid att jag alltid måste bokstavera mitt efternamn, att ingenting smakar som hemma och att allt fungerar på det "amerikanska viset" här. Jag kör fram och tillbaka från skola och dagis som om jag kände vägen som min egen ficka, brer toasts med jordnötssmör som om jag aldrig hade gjort annat och svarar på minst tjugo varför det-frågor om dagen. Jag är van vid att någon annan packar min matkasse åt mig när jag åker och handlar. Jag har vant mig vid att de jag tycker om inte finns nära och att de där ikea-köttbullarna inte smakar det minsta som mammas...
Jag har vant mig vid det här livet här och hittills har inte det här landet lyckats charma mig. Däremot kan jag tala om att det finns det tre kids som verkligen kan och som sällan eller aldrig ställer till problem. Vad jag kan minnas har jag inte en enda gång behövt ta i tu med en gallskrikande unge, visst rinner tårarna om ett finger kommer i klämm eller så, men jag menar vem vill inte skrika rätt ut ibland när sånt händer. Skillnaden är bara att vi vuxna helt enkelt får lov att bita ihop och hålla masken.
Här nedan kommer lite fina bilder från min och Dennis skiddag och lite annat smått och gott...
Det var allt för nu. Att jag tänker på och saknar er det vet ni redan. So long...