Bring your flower and hat...
Hur som helst, nog med "skitsnack", jag kom just hem från Stamford, jag och Dennis tog en tripp till universitetet för att se om det hade att erbjuda de kurser vi är intresserade av att börja läsa. Vi kom till informationen där det satt en kvinna som verkat spolat ned livsgnistan på toaletten, inte särsklit entusiastiskt eller angelägen av att hjälpa oss, detta är ju visserligen ett fenomen som slutat förvåna oss här borta där det flesta, alltifrån butiksbiträden till cafepersonal är totalt noll serviceminded och ofta faktist dessutom otrevliga, som sagt det förbryllar oss inte längre men still, det är så irriterande och trist! I alla fall, Stamford universitet hade inga fotokurser alls att erbjuda vilket bla var vad vi letade efter, så kvinnan hänvisade oss till Norwalk Community Collage istället, vilket ligger precis runt hörnet från mig, så vi gör helt enkelt ett nytt försök där.
När jag satt i bilen påväg tillbaka och zappade mellan radiostationerna hörde jag rätt som det var en låt som direkt fick mig att börja le och tänka på någon väldigt speciell, nämligen min käre far...
Den här är till dig pappa och jag vet att du tycker om den, jag gillar den med och det har nynnats på den flitigt idag. Den är fin.
Jag har aldrig heller blödit näsblod, konstigt nog. Kanske går i släkten, eller nått? Haha...
Älskade Erika!
Jag fick faktiskt en tår i ögat både för musikens skull och för Din omtanke om den gamle farsgubben!
Apropå näsblod så har jag nog inte upplevt detta sedan mitt näsbensbrott i mitten av 60-talet. Jag säger som Sebbe - det kan ligga i släkten.
Kram
Pappa
Hej E!
Som den föredetta basketspelare som jag är så har jag blödit näsblod både en, två och 700 gånger, haha!
Själv blödandet känns inte nått speciellt, men orsaken bakom kan göra mer ont, som typ att få en basketboll rakt över. :P Haha, testa inte!
Hoppas ni får tag i en fotokurs! Det skulle nog vara hur kul som helst!
Hade!
kram
Ha ha ha... Roligt. Näsblog. Du är lite knäpp tycker jag! Men se vad du skapade! En näsblodsdiskussion här i bloggen.
Jag har aldrig blödit näsblod heller. Men för två veckor sedan när jag sov hemma hos Katta & vi låg i sängen & snackade så skrek hon till helt plötsligt & det sprutade blod ur ena hennes näsborre. Märkligt!
Vilken låt..kommer fortfarande i håg när min syrra kom hem med Ep-skivan och She loves you!!
Vi kunde aldrig sluta spela den och vi sjöng så väggarna höll på bogna! Jag var nog si så där 10 år.
Hoppas Ni hittar någon kurs att gå!! Och du Ni kanske skulle börja sälja charmkurser till amerikanarna.
Keep smiling!!
Kram Margareta