Losing touch...
En lång natt i NY igår, med Pernilla och Hanna. Hanna åker hem till Sverige på torsdag.
Idag är det lördag. Idag är det trötthet, trötthet i kroppen och lika så i knoppen. Idag är det saknad, saknad i hjärtat, saknad av det mesta och saknad av de flesta. Idag är det sista februari och i morgon indels ny månad, ytteligare en månad...
Idag funderas det igen, på det grönare gräset, om att vilja vara där du inte är, och det tas upp på fler håll, jag är tydligen inte ensam.
Idag bjöd på en solig förmiddag och jag drack frukt smoothies.
Idag kanske jag lyssnar på Day and Age om och om igen ända tills jag somnar om jag inte pallrar mig iväg och äter sushi med Malin, Linn och Emma, vi får se...
Nedan, lite mer fint att vila ögonen på.
Visste ni att i Barca är himmlen lila?! Åk dit får ni se.
Over and out, look out for a boy scout.
det blev en bra kväll, hoppas du hade kul:) & vi ses ikväll!
hej baby baby baby, jag lever och du lever det är ju bra. ser att du också lider av saknad där borta i staterna jag lider av liknande här i london. auuu man kan inte få allt här i världen. hur leker livet för övrigt i staterna? såg att ni också köper ostskivor då man itne kan hitta en osthyvel så långt ögat kan nå. de tycker jag är frustrerande -.-
pussss pusss fröken
Älskade Erika!
När jag läser Din blogg kan jag enkelt konstatera att Du inte mår särskilt bra. Det oroar mig!
Hur som helst - kom ihåg att vuxenlivet innehåller många moment som man helst skulle vilja slippa. Det gäller oavsett om man har ett till synes bra liv och i övrigt goda förutsättningar. Livet är helt enkelt "ingen dans på rosor".
Snart blir allting en aning bättre!
Kram från
Pappa
Hej gumman!
Det verkar som det är lite tungt just nu? Det är inte alltid det blirt som man tänkt sig. Men det var väl ingen nyhet?
Vi tänker ofta på dej och längtar efter dej. Snart ses vi i NY.
Kram Gunilla
>Pappa och Gunilla:
Ni är så goa båda två och jag är glad att ni bryr er, men inte behöver ni vara oroliga, jag mår bra.
Alla har vi våra dagar när det helt enkelt känns hopplöst, men det är inte mer än att man biter ihop. Och nej, det går inte alltid som man vill, man stöter på trubbel på vägen och då är det knappast en dans på rosor det har jag fått erfara. Men att ta dig igenom tuffa tider gör ju dig inte minst klokare också och du lär ju dig något nytt om dig själv.
Efter regn kommer solsken, det vet vi alla.
Just nu vill jag verkligen ha mer av den varan!
Puss och kram / E
Jag saknar dig. Kom!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
http://www.youtube.com/watch?v=6vtDtaawsTI