Jaha, nu sitter jag har an en gang och formodligen for sista gangen pa ett hostel i Sydney och skiver blogginolagg. Som du sager pappa formodligen blir det inga fler tillfallen for en sadan har resa igen.

Jag har vinkat av Rikard och Mattias nar de hoppade pa shutteln till flygplatsen i formiddags. Jag stannar yttelligare en natt och lamnar hostlet samma tid imorgon. Riktigt tomt blev det i dubbelrummet som vi bott alla tre i under var sista vecka i Sydney. I kvall kommer jag somna i ett helt tomt rum, nar jag gjorde det sist minns jag inte ens, jag minns inte senast jag var ensam och inte heller senast det var sahar tyst, nar man reser sahar har man mannsikor runt sig 24-tim om dygnet och aven om det kanns konstigt nu sa ska det blir sa skont att hemma kunna vara ifred precis nar man vill.

Det sista vi fick uppleva har i Australien och pa den har resan var utflykten med farjan till Taronga Zoo. Ett stort och fint zoo som oppnades redan pa 1600-talet och ar darmed en av de aldsta zoo i Australien. Sjalvklart fanns en massa djur men finast var nog koalorna, girafferna och snoleopardern. En haftig upplevelse fick vi nar vi stog och tittade pa aporna som plotsligt blev alldelses vilda och tokiga och borjade jaga och sla varandra, en av de mindre aporna var riktigt elak och retsam. Vi fick aven hora lejonen ryta och se giraffernas langa tunga. Lagom nar zoo stangde hade vi sett allt vi ville se och akte med farjan tillbaka. Lagade var sista maltid i koket tillsammans som blev en blanding av pasta carbonarasas, nuggets, stekt agg, champinjoner och lok. Man tager vad man haver som vi brukar saga. Sedan vantade avslutnings-hejda-Australien-aka-hem-fest i Johan och Oscars rum, det lektes lekar, spelades diggeridoo och dracks vin, de flesta av oss gick all-in men alla tre somnade inte alltfor sent pa rummet igen.

Nu aterstar for mig knappt ett dygn av mitt tva mander langa aventyr. Detta aventyr som 6 april borjade nar jag och mamma hamtade upp Johan pa Stapeltorgsgatan och akte mot Arlanda. Nar jag satt dar i bilen hade jag ingen aning om vad jag gett mig in pa eller vad som vantade mig. Jag skulle alltsa spendera en manad med manniskor jag varken tidigare traffat eller visste vilka det var. Val pa arlanda blev jag knappast sakrare pa min sak nar jag insag att medelalderna pa gruppen var over 40 och att jag och Fredrik var de anda som inte var over 20 ar. Da hade jag aldrig kunnat forestalla att allt jag skulle fa uppleva skulle jag ocksa dela med de har manniskorna, jag hade inte en tanke pa hur mycket utbyte man har av varandras erfarenheter och hur roligt det skulle bli med en grupp med sa mycket olika typer av manniskor.  

Min resan borjade i Japan och Tokyo, da hade jag lite drygt en manda framfor mig i Asien. Tempot under de veckorna var sa otroligt intensivt att nar jag tanker tillbaka pa allt vi hann se, gor att den mandaden upplevs som tva. Fran Japan flog vi over till Kina och Shanghai och i Peking spenderade jag de sista dagarna i Asien. Efter en lang flygresa, en mellandlanding i Malaysia och en snabb tripp in till Twin Towers i Kuala Lumpur  befann mig helt plotsligt i Austalien. Pa Syndeys flygplats mottes jag av den mest efterlangtade kramen i mitt liv nar jag fick traffa Rikard igen efter tre mander av langtan. Australien var val inte riktigt som jag forvantade mig, vilket framst berodde pa att jag kom hit och mottes av lite fel arstid, men sol har vi haft sa gott som varje dag. Under veckorna i Australien hann jag tillsammans med Rikard och Mattias besoka Melbourne, Bendigo, Canberra och sa Syndey. Mitt sista dygn kommer jag agna at att packa, bli tokig av tystnaden pa rummet och sakna grabbarnas fjartar och rapar, haha vilken ohammad vanskap vi skapat och en san harlig stamning vi haft...

Tva mander har alltsa passerat, det later kanske inte mycket i jamforelse med att killarna varit ute och rest dubbelt sa lange, men efter att ha upplevt tva varldsdelar helt olika varandra, tre otroligt stora lander, besokt over 10 olika stader, vandrat pa kinesika muren, sett terrakottaarmén, besokt orakneligt manga tempel, palats och pagodel, lika manga museer, utstallnigar, monument och parket. Varit pa zoo och sett djur jag tidigare bara sett pa bild. Besokt Disney Land. Varit pa teplantage och drukit gont te, sett OS-byn, Himmelska Fridens Torg, Sommar palatset, Zendong-mausoleet, Forbjudna staden, Tokyo Tower, Kyoto Tower, Shanghai Tower, Twin Towers, Opera huset i Sydney. Sett bade kangururs och possums i det vilda - Jag skulle kunna sitta har tills imorgon och rabbla - det jag forsoker fa sagt ar i alla fall att jag ar mer an nojd med vad jag fatt uppleva och med alla nya erfarenheter allt detta givit mig.

Jag har fatt se sa mycket under denna resa, saker som fatt mig alldeles forstummad sa otroligt ar det for detta har sammtidigt fatt mig att pa nagot sett bli annu mer saker pa att den plats som ar vackrast i varlden ar Osele, da jag framforallt tanker pa vyn over angermanalven sommartid i solnedgang - inget slar detta och bast av allt, den finns narmre an jag hade kunnat dromma om.

Mitt huvud ar efter alla dessa upplevelser sa fylld av intryck att jag knappt forstar hur jag ska kunna smalta allt. Men jag ar sa glad att jag gjorde den har resan, resan som forandrat mig som manniska, bidragit till min mognad och som givit mig minnen for livet. Resan som mitt fortsatta liv kommer forma sig efter och som verkligen aven fatt mig att inse hur mycket jag alskar Er dar hemma och hur mycket jag uppskattar Sverige. Det har var mitt livs resa som jag gjort och kommer minnas sa lange jag lever.

Nu langtar jag nagot ofattbart efter riktig mjolk, bregott, att kunna drick vatten direkt fran kranen, att kunna prata svenska med alla. Jag saknar mammas mat, potatismos, flaskpannkaka, kottbullar ojojoj vad gott det ska bli. Jag saknar att hitta overallt och veta vad allt ligger, jag langtar efter naturen och hur det luktar overallt. Jag saknar lugnet, kulturen, tv-programmen. Aldrig trodde jag att jag skulle saga det men jag saknar att ha en rutin pa vardagen. Namn bara nagot som har med Sverige att gora och jag kommer saga att jag saknar det...Sa sant som det ar sagt, man inser inte vikten av det man har forran man" forlorat" det. Sverige ar underbart! 
Att fa kramas med er som vantar pa mig nar jag kommer hem slar ju forstass allt ovanstaende...Nu kommer jag hem! 

Vi ses pa mandag!

Kramar / Eppa pavag hem