Hej.
Vemod, tårar och läskig magkänsla.
"Nej, Erika sluta tänka för mycket" Ja, jo sant, det ska jag bli bättre på, men
jag trodde jag nästan hela tiden levde rätt mycket i nuet, men kanske inte.

Att vakna imorse 04:45 var inte alls trevligt och tyvärr sitter den obehagliga känsla i magen jag hade då fortfarande kvar, å andra sidan har det inte gått ett dygn än ens, sedan mannen i mitt liv (:P) lämnade mig.
Det värsta går över, ingen fara.
Men det jobbiga är ju att försöker man sluta tänka på faktumet att vi inte ses igen förrän om en is så där 78 dagar (heh, räknade just ut det...känns ju faktiskt kortare att säga så än om tre månader) det är då det sätter sig i magen istället. Men som sagt, jag tänker inte gräva ned mig i detta mer, utan nu väntar tid för mig själv, mer hangaround time med bland annat josefin, vi ses den 15 - du är bäst! Förmodligen en tripp upp till far, uppkörnngen bokad den 3:e mars och Kent konsert (tror det var den 7:e va?!) Lite kära återseenden ska väl ta upp tillräckligt med tid resten av mars, sedan sticker ju jag också 5 april, of and away to Tokyo!

Rikard sitter förmodligen just nu uppe bland molen på ett flyg som sakta men förhoppningsvis säkert närmar sig Japan. Jag älskar dig vännen! Nu ska jag titta på fråga Olle, det är ju alltid något i jämförelse med att ha världens skönaste semster framför sig. :P Ni tre är riktiga lyckostar :)