Tack för igår Perra!, för en lugn och trevlig kväll.

Mötte upp Pernilla igår på hemmakväll, hon kom direkt ifrån Stockholm, vi hyrde Blood Diamond och traskade upp mot söder där hon bor med sin käresta som denna kväll jobbade natt. Vi konkade på diverse snacks som vi var snabba att börja snaska på väl inne sittandes i soffan, lika snabbt som jag blir ivrig över supernintendot som P flyttat med hemmifrån. Vi spelade några banor på Yoshi island och en del Donkey Kong contry, shit vilken nostalgi. Hade själv supernintendo hemma ett tag på mellanstadiet och jag och Josefin var som beroende av spelet. Men det var riktigt kul, så spännade man tyckte det var hela tiden och mysigt också att sitta där i soffan och bara peppa varandra att klara svåra banor. Haha. Vilka tider.
I alla fall, innan vi satte på filmen, sneglade vi några minuter på melodifestivalen,
först ut patetiske E-type med the poodles och sedan något riktigt kasst band med en sångerska som knappt kunde hålla ton. Så ganska snart övergick vi till filmen, holiday chipsen, peppardippen och colan. Mmm. Av och till så brister vi båda ut i skön sång när Telia-reklamsnutt låten poppar upp i huvudet, med andra ord David Cassidy - Could it be forever. Låten liksom etsade sig fast i huvuet på oss båda. Viktor dök upp runt tolv tiden och efter någon timmer eller två bar det av hemmåt.

Imorse vaknade jag runt 10-tiden, låg och piggnade till och filosoferade ett tag och så ringer Rikard, hade väntat ett samtal längre fram på dagen men det blev en trevlig överraskning att ligga i sängen och prata, känns konstigt bara när man får lov att komprimera ned det man vill säga på det är otroligt korta 6 min, samtalet slutade ganska tvärt när det började tuta i luren och vi hann precis säga jag älskar dig...:)