Plötsligt kliver någon på en öm tå... 

Att fly eller jaga förändring?

Det där med ömma tår, jag har ett par stycken, jag har egentligen lite mig själv att skylla för det ömma, men lätt att trampa på dem är det inte, då jag på sistone blivit så självbeskyddande att det inte är måttligt. Ändå krävs så lite för att få dem i kläm. Vissa dagar rinner det över, när inte bara tårna kommer i kläm utan hela jag, jag vet precis hur det känns och hur det kommer som ett slag i ansiktet, jag hamnar i något slags underläge, måste försvara mig men istället så faller allt samman.

Idag fick jag ytterligare en anledning att lämna den här standen bakom mig, jag tänker inte gå in vidare på vad det var och för visso har jag planerat det sedan åtminstone en månad tillbaka. Jag frågar mig igen, vad mer finns att hämta här? och blir desto säkrare på svaret - det finns inget mer. 

Ska jag vara ärlig handlar det inte om att på något sätt fly, jag har bara fått nog, nog av tid, tid att tänka. Jag insåg det idag när jag liksom fick tietus av mina egna tankar. Det är då det är dags att göra något annat, igen, byta planhalva, ja det kan man verkligen säga.

Hur länge jag blir kvar här är fortfarande oklart, men att det blir innan den första snön kommit det är en sak som är säker, jag har en deadline fram till 20 oktober, men jag säger som Denize om det här med tid, desto mer jag har utav den, desto färre saker tycks hända, med andra ord jag hade kunnat åkt i morgon om det inte vore för att tiden alla valmöjligheter och alternativ på något sätt distraherar mig.

Den så kallade cityfesthelgen är förresten över, den kom och var över lika fort och tack för det, i och för sig hade jag inga större problem att undvika hela galejet heller. Trots jobb hade jag hur som helst en trevlig helg. På fredagen var det Denize och jag igen och kanske lite för mycket vin än vad vi behövde, men det är sånt som händer och vi visste väl redan innan ungefär hur det skulle sluta. 

Bara en lite parentes, i måndags fyllde fmamma år och jag bakade kanske världens godaste tårta!

Så var det torsdag, 14 augusti. På jobbet för några dagar sedan frågade Robin mig om jag trodde det skulle komma någon mer sol och värmen och med min positiva inställning efter att ha funderat ett tag sa jag, "jamen jo det gör det nog", och hansäger "men har du tänkt på att det redan är augusti?!", jaha tänkte jag och suckar, är sommaren redan över? Egentligen är det väl ganska uppenbart, titta ut på träden, de fäller faktiskt löv...
Bara att bita i det sura äpplet, eller ge sig av till varmare breddgrader...



För att återknyta till tår, en förmiddag i "gropen" och tårtan som gick åt i ett naffs.