En riktigt trevlig truddillutt den där Tiny Dancer, tror Elton John gjort orginalet, men jag förknippar den framförallt med filmen Almost Famous, hur underbar som helst ! Hur som helst är det inte riktigt lika trevligt med förkylning, hosta, nästäppa, huvudvärk och det förbannade regnvärdet...

...efter ett par dagar med de olika förkylningssymptomen börjar det hela avta rätt bra men jag går fortfarande runt i något slags vakum, faktiskt ett ganska passande ord för att beskriva hur man känner sig när det slagit lock för båda öronen och rösten inte alls låter som den brukar. Till saken hör att jag sällan eller aldrig är sjuk, det kanske handlar om två-tre gånger om året, vilket stundstals gör att jag känner mig rätt "odödlig".
Den här gånger var det nog i alla fall Denize som förde smittan vidare och i kombination med att flera på jobbet varit krasliga så kom turen till mig. Jag kan väl knappast säga att flera cykelturer hem i spöregn gjorde det hela bättre, men trots allt kan kan det vara skönt att bara få tycka synd om sig själv och känna sig lite ynklig då och då, extra bra om någon annan också visar en smula medlidande, tex bjöd de på grönt te med honung nere på George när jag var ner och köpte en toast och på vägen hem samma kväll var jag in på gdg för att köpa ett paraply för att klara mig undan det värsta regnet, då en kille råkade höra det och frågade om jag ville ha ett av hans 8 paraplyer han hade i bilden, de hade tydligen varit på bröllopp i regnet och köpt ett helt gäng. För övrigt var det ett stort och riktigt bra paraply och precis vad jag behövde, visst, mina byxor blev genomblöta men hela överkroppen var torr när jag kom hem. Vad jag vill säga är helt enkelt att sådana där småsaker på något sätt räddar dagen på ett väldigt fint sätt, jag menar det krävs så lite...

Fredag idag, skulle egentligen kunna vara vilken dag som helst, helgkänslan har liksom inte riktigt infunnit sig, blir lätt så när man jobbar på helgerna, man får inte det där brejket som en helg annars innebär, men jag kan väl inte påstå att jag lidit speciellt mycket av att jobba lördagar och söndagar, jag trivs ju på jobbet och har ändå tiden och orken att hitta på något efter jag slutat, hur jag nu kan ha det?!

Insåg just att det var nästan två veckor sedan jag bloggade sist och att säga att något revolutionerande hänt vore att ljuga och egentligen vet jag inte var tiden tar vägen nu mera, två veckor försvinner och man hinner knappt blinka.

Igår var i alla fall jag och Emelie och käkade på stan och sen gick vi på bio. Sex and the City blev det, som jag velat se jätte länge men det har aldrig varit tillfälle. Kanon bra tyckte jag den var och många kloka ord sas och en del berörande scener bjöds det på, lite komiskt när man är förkyld och sitter och snörvlar varannan minut tror ju folk att man är helt uppriven och riktigt så var det ju faktikt inte. En toppenkväll hade vi i alla fall, och det har jag sällskapet att tacka för, Emelie, vi hinner med fler gånger innan jag försvinner igen.

Nu ska jag se till att göra lite nytta för man behöver ju inte göra sig mer sjuk än vad man är, sedan väntar förhoppningsvis en dejt med Ulla.

...och till er som missat, lyssna på den här sköna! Vi hörs!