Tjing!
Aven idag var jag uppe en stund fore grabbsen som bekant garna ligger och drar sig pa mornarna. Donade och fixade lite, var ivag och kopte b la. brod och mjolk for att komplitera vart matforrad. Dukade upp frukost och vakte de tva som fortfarande lag och sov pa rummet.

Liksom igar tog vi idag ocksa sparvagnen in till Melbourne city, fast denna gang kopte vi oss en dagsbiljett och akte lagligt och skippade snalkjutsakande vi kort pa tidigare, detta mest for att vi inte riktigt forstatt oss pa betalningssystemet pa tagen forran nu, och vi vill ju inte garna riskera en straffavgift om det skulle komma en kontrollant. Hursom helst hade vi idag bestamt oss for att besoka Victoria Police Museum, som mycket passande aven lag i samma hus som sjalva polisstationen. Nar vi kom dit verkade det ganska stangt, men det var bara som det sag ut, vi knallade in i den relativt lilla lokalen - tillsaken hor ju ocksa att besoket var gratis, vilket vi saklart tyckte var perfekt - i princip inte en kotte om man bortser ifran oss, med andra ord kunde vi i lugn och ro lasa om alltifran mordutredningar, polisens utrustning och hel massa annat betraffande Melbournes polishistoria. Spannande och mycket intressant tycker jag och formodligen de andra tva skepparkransodlarna ocksa. Efter ungefar tva timmar pa museet var vi nojda och traskade in mot stadskarnan for att hitta nagot att slacka torsten med, men forsta stopp blev nagot helt annat, jag hittade butiken Supré - lite av en superkladaffar eftersom jag glatt skuttade ut darifran med bade ett linne och en cardigan - de torstiga stakarna vantade snallt pa mig utanfor pa en bank. Darefter vidare till Starbucks, dar vi vilade fotterna en stund. Sista stopp blev liksom igar McDonald's, inte helt ovantat, men man vet ju trots allt vad man far, det gar snabbt och det ar billigt, helt enkelt.

Tillbaka pa hostlet, tog vi det lugnt, till skillnad ifran Asien-resan har jag ju tid till att reflektera over dagarna, det ar bade skont, men visst blir jag lite rastlos av att "gora ingenting", men jag behover bara nagra dagar till innan jag vanjer mig vid det mindre intensiva tempot.

Nu sitter vi har i sangen jag och Rikard. Tror bestamt lille Lusifer redan ar i drommarnas varld medan vi tankte kasta oss in i filmens.

Gonatt i stugan, bilder far ni se imorgon...

Kramar Erika